Första åren.

Året var 1971 och jag föddes på Lunds lassarett. Inget ont anandes om vilken verklighet och framtid jag skulle få.       Min pappa var från Grekland och min mamma var från Sverige. Min pappa hade kommit med den stora arbetarvågen under -60 talet då flera svenska företag åkte ned till medelhavsländerna för att få arbetskraft. Min mamma som är från Österlen hade flyttat in till Lund då hon hade fått arbete på Televerket som idag är heter Telia. Mina första minnen från min uppväxt i Lund är få men de har stärkts genom åren då jag har varit både i och utanför den lägenhet som jag och min mamma bodde i samt genom en hel del foton. Sankt Hans gränd var gatunamnet och det är små sockerlådor som var sammansatta som radhus längor. På lekplatsen fanns en röd traktor med släp som man kunde leka i och min bästa vän under den tiden hette Mattias som bodde några hus därifrån. 

Min pappa har jag aldrig upplevt bo tillsammans med oss men via foton så har jag sett hur mina föräldrar såg ut under den tiden. Mina föräldrar har liksom aldrig kommit överens och jag har för det mesta alltid sett dem bråka. Jag älskade dem båda två som alla barn och där jag ville ha villkorslös kärlek från alla mina släkting men speciellt mina föräldrar. Vilket barn vill inte det? Jag och min mamma bodde i en två rummare där vi delade sovrum men självklart var jag så liten så det gjorde inget. Jag har sett bilder på när jag leker, badar, äter körsbär och allt annat barn gör i unga år. så för att färska upp minnet.  Min mamma som jag upplevde det var ensamstående med mig hämtade och lämnade mig alltid på dagis som låg på Fäladstorget i Lund där hon sedan cyklade till sitt arbete. Jag upplevde också att min mamma fick slita hårt för att vi skulle ha det bra och det var svårt att klara sitt jobb och mig på egen hand känns det som. 

Att bli tillsammans med en utländsk man på det -60 talet hade säkert sina utmaningar. Min mamma som var uppväxt i en företagarfamilj själv där min morfar var specierihandlar och fick tillsammans med min mormor uppleva den hårda tiden under andra världskriget men också mycket mer både före och efter kriget. jag älskade verkligen min mormor och hennes berättelser om gamla tider härliga som svåra. Min morfar hann jag aldrig träffa då han hade gått bort -67 men jag älskade att vara hos min mormor som bodde kvar i Tomelilla. Efter många år som självstående mamma så träffade min mamma en ny man när jag var c:a 4 år gammal och som kom till ett vägskäl där vi skulle flytta. Hon träffade en svensk man men som bodde uppe i Halland. 1974 eller 1975 så flyttade vi upp till ett litet samhälle som heter Hyltebruk. En helt ny miljö och nya vänner skulle jag träffa och jag tror att jag på något sätt var helt omedveten om vad denna flytt skulle medföra både negativ men också positivt. Jag kom ihåg att vi flyttade in i ett stort hus på Torpargatan och jag skulle få ett eget rum. Mannen som min mamma hade träffat hade själv en dotter sedan tidigare som är 2 år äldre än mig så jag fick en lekkompis samtidigt.

Ett av de första minnen jag har är att jag träffade en kille som var lika gammal som jag och som bodde på gatan intill. Tror den hette Kronåkersgatan och killen som jag träffade heter Peter. Vi lekte alla dagarna och han kom att bli min bäste vän i grundskolan. Vi byggde snökojor, lekte i skogen, cyklade, byggde lådbilar och ja mycket mycket mer.

Peter var ju från samhället och han kände säkert till de allra flesta barn i området. Jag lärde känna nya kompisar som Mattias, Annika, Richard, Margaretha, Bodil mfl och vi blev till slut ett gott gäng i området. Min pappa kom varannan helg och min uppfattning idag är ju att han var en helgpappa. Det jag inte förstod då men förstår idag är att han bodde ju kvar nere i Skåne och att han fick köra 44 mil på fredag och 44 mil på söndag för att vi skulle umgås. Otroligt stort på flera sätt och som sagt lite lätt obegripligt hur mycket det måste ta på min pappa att ha det så. 

Jag var glad att vara med min pappa och de första minnerna jag kom ihåg var att han hade flyttat till en lägenhet i Staffanstorp närmare bestämt Aspvägen. En liten 1 rummare med grön heltäckningsmatta, bäddsoffa , en stor tv och en fondvägg som såg ut som ett foto av Hawaii. Med tanke på dagens familjepolitik så hade varit helt otänkbart att bara flytta som min mamma och jag gjorde idagsläget utan att någon form av domstolsbeslut. Min pappa är en social person och det var många gånger som jag följde med honom till olika restauranger där han satt med sina kompisar och pratade ett språk som jag inte förstod. Idagsläge kan jag funderar över varför han inte umgicks mer med mig mer än att dra runt mig på olika resurauranger men jag upplevde ju också att vi gjorde en del saker tillsammans. Jag har en storebror på min pappas sida som är 7 år äldre än jag och som var fotbollstokig. Det finns en del bilder när han och jag spelade på baksidan av våran pappas hus och jag tror jag hade en tröja med fotbollslaget INTER. 

Joggi som min storebror kallades för är helgrek då hans mamma också var från Grekland men från en annan by än min pappa. Jag såg på något sätt upp till Joggi som en förebild och kanske var det för han är äldre än jag som det var spännande osv. Ibland hade vi barnflicka som passade mig och min bror när vår far var någonstans men det var inget jag reflekterade över då men gör det självklart på senare tid. Jag var superglad att få träffa min pappa men framför allt också få vara hemma hos min mamma.