Familjen är något man får på köpet när du föds. Du väljer inte dina föräldrar utan de väljer varandra där de formar dig som barn utifrån deras värderingar och tankar. Jag vet då jag själv har en dotter som nu är 11 år. Det bästa/sämsta med att vara föräldrer är ju att det finns ingen manual i föräldrarskap utan man får känna sig för/kommunicera med varandra för att ge barnet de bästa förutsättningar. Jag är ett skiljsmässorbarn som hamnat mellan två föräldrar som inte alls kommunicerar med varandra vilket gjort att jag som 5,7,9,11 årig fick vara som ett kommunikationscenter för att föra information mellan mina föräldrar.

Jag fick en styvpappa i mitt liv när jag var runt 5 år som jag tyckte mycket om och som hade många bra sidor. Vi var mycket ute i skog & mark samt en del fiske. Jag tycker om att vara mycket ute i naturen och jag har väl denna person att tacka för det. Vi flyttade från Lund när jag var 5 år till en ny plats i småland där jag inte kände någon vilket var spännande men också lite läskigt. Den nya mannen hade redan en dotter från ett tidigare förhållande och jag fick helt plötsligt ett syskon på köpet. Det skiljde inte mer än 2 år mellan oss och vi hade det superrolig men självklart så bråkade vi en del också. Min pappa som nu bodde nere i Skåne åkte upp 22 mil på fredagen för att hämta mig för att sedan åka likalångt ned till skåne samma dag. 44 mil på en och samma dag för att sedan på söndagen samma helg göra om pruseduren igen för att lämna mig. Kan inte nog tacka min pappa för att gjorde dessa resor varannan vecka i 6 år.  

Tankarna är många om allt som hänt i mitt liv och det är en del händelser som jag blir ledsen över att tänka tillbaka på. Jag har levt i snart 44 år och 32 år av dem så har jag levt utan min riktiga pappa. Mamma och pappa har alltid bråkat där jag aldrig upplevt dem vara sams eller göra saker tillsammans. Min pappa har aldrig ställt krav på mig förrutom att jag skall höra av mig och det är inte förrän idag jag kan tänka mig in i hans situation då jag själv är varannan helg pappa. 

När jag var runt 10 år så upplevde jag en situation med min mamma och min styvpappa som jag berättade för min pappa som i sin tur bad mig att skriva ned det. I nästa stund satt jag som 11 åring i en tingsrätt där jag helt plötsligt skulle välja om jag ville vara med min mamma eller pappa. Som 11 åring kan jag säga att man förstår inte riktigt vad som sker och vilka konsekvenser det skulle få. Konsekvensen blev i alla fall att jag inte träffade min pappa under 8 år vilket var supertungt på många sätt. Att ha en sktyvpappa lättade upp mycket men ersätter aldrig ens riktiga pappa. 

Detta gjorde att jag tog kontakt med min pappa igen efter 8 år. 

Hej

Här kommer jag att skriva om mina livsupplevelser genom åren. Jag har gått igenom två sjukdomsperioder och mycket mycket mer som jag tänker dela med mig i detta forum.