Tisdag morgon och natten har varit bra för en gångs skull. Träffade en väldigt god vän igår där vi hade många härliga skratt och pratade om allt med sjukdomar, jobb och nya projekt. Jag blev så rörd av hennes kommentar av att hon varstolt och otroligt rörd över min öppenhet vad det gäller min sjukdom. Det är ingenting jag tänkt på att vara så öppen utan bara en naturlig del att berätta om en svår tid. Förra gången jag var sjuk så pratade jag inte om det för någon och behöll allt för mig själv då jag inte är uppväxt med att prata om allt med min mamma och min styvpappa. 

Jag mådde psykiskt dåligt av att behålla allt inom mig och jag hade ingen direkt partner som jag kunde delar mina tankar med och jag ville absolut inte ringa mina vänner i tid och otid för att prata. med facit så var det ett dåligt val att göra då det var så mycket funderingar. Jag gick igenom alla mina handlingar, testamente, räkningar etc för att vara verkligen beredd på att dö. Min svåraste uppgift var att berätta för min dotter hur det var ställt och att jag inte kunde ge några som helst indikationer på hur det var med mig. hemsk tanke men det var lite den verklighet som jag levde efter.

När jag blev sjuk nu så var min bestämda tanke att prata mer öppet om det där jag pratar om känslor, idéer, tankar och försöka fungerar som en "vanlig " person. Vill ju vara med på saker och händelser utan att behöva göra för mycket avkall på för mycket. Jag har pratat mycket med min dotter som kanske inte alltid förstår helheten av tillståndet men hon finns där och viker inte en tum från min sida vilket värmer mer än vad jag någonsin kan beskriva. Att gå igenom Tsunami, sjukdom, seperation, konstant strid för att ha sina föräldrar mm gör att jag har ofta känt mig väldigt stark som person där jag också känt att jag kan klara det mesta i livet. Har väldigt sällan känt mig så hjälplös och liten som nu under sjukdomstiden för jag har faktiskt inte kontroll över situationen och därmed inte kan styra den förutom att lyssna på mina läkare vad de säger och försöka göra det bästa av det hela.

Dock kan jag styra över mitt humör, kämparglöd och vilja där den är starkare idag än vad den varit tidigare. 

Jag är tacksam för livet och alla utmaningar som personer givit mig. den har inte försvagat mig utan stärkt mig istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första åren.   Året var 1971 och jag föddes på Lunds lassarett. Inget ont anandes om vilken verklighet och framtid jag skulle få.       Min pappa var från Grekland och min mamma var från Sverige. Min pappa hade kommit med den stora arbetarvågen u...

Jul & nyår är över och jag fick de två bästa julklapparna man kunde önska sig 2014. Fick ett positivt besked angående min sjukdom där jag skulle slippa de tunga behandlningarna. Den andra julklappen var att få tillbringa min jul tillsammans med dotte...

Det är måndag och allt känns på något vis så tomt utan dottern. Har varit på sjukhuset och tagit lite prover och under tiden så var tankarna många på mycket men framför allt dottern och vår fina jul tillsammans. Att vara deltidsföräldrer sätter sina ...

Onsdag och det har varit en morgon som det brukar vara de sista onsdagarna. När man går igenom olika händelser i livet så blir det mer eller mindre påtagligt hur mycket en person som alltid funnit där för en betyder på olika sätt. Jag har alltid vari...

Familjen är något man får på köpet när du föds. Du väljer inte dina föräldrar utan de väljer varandra där de formar dig som barn utifrån deras värderingar och tankar. Jag vet då jag själv har en dotter som nu är 11 år. Det bästa/sämsta med att vara f...