Jul & nyår är över och jag fick de två bästa julklapparna man kunde önska sig 2014. Fick ett positivt besked angående min sjukdom där jag skulle slippa de tunga behandlningarna. Den andra julklappen var att få tillbringa min jul tillsammans med dottern. Till skillnad från andra jular så brukar vi ha det lugnt och skönt utan en massa måsten. Vi tog det som det kom där vi hade all mat inhandlad , klädd gran, massa brädspel och bara varandra. Julafton tillbringade vi på Skansen under dagen för att sedan bara njuta av julefriden på hemmaplan. Som de flesta har förstått så är jag deltidspappa vilket gör att min och dotters tid blir lite kompakt när vi träffas. Dock finns det sällan en massa måsten utan vi har en härlig kommunikation, nära sammanhålling där jag förstår hennes situation på flera sätt då jag också är ett skiljsmässobarn.

Det är inte lätt att ha två av det mesta men jag tror det funkar och det viktigaste är ju kommunikationen i detta läget. Helst utav allt skulle jag vilja ha min dotter alltid men vi är två förtäldrar som självklart vill ha vår dotter lika mycket samt där dottern vill vara hos oss likaså. Det är ju inte dottern som valt situationen utan det är vi vuxna som satt henne i denna situation. Jag tänker på alla de lagstiftare i detta land som sätter upp nya lagar och skall så kallat underlättar för föräldrar och deras förädlraskap men sanningen är den att jag upplever att de flesta lagar gäller för de fräldrar som fortfarande bor ihop där man kan lösa det mesta snabbt. Tänker tex på tredjedelsförslaget av förädlradagarna som en del politiker vill att lagstiftas om dvs, en tredjedel skall mamman ha, en tredjedel skall pappa ha och en tredjedel skall man kunna göra vad man vill med. Detta förslag skulle i teorin fungerar men inte i praktiken med seperarade föräldrar.

Dock finns det allt för många fall i Sverige idag där föräldrar använder sina barn som vapen i vårdnadstvister, umgängestvister osv. När jag själv separerade så försökte jag läsa in mig mycket på vad lagarna sa men det var en utmaning. Jag blev satt i en situation där jag ville veta vilka lagar som fanns och hur såg just tvister ut i Sverige. 

Vad är det som gör att vi pappor måste bevisa för samhället att vi är BRA föräldrar? Tror det finns många pappor som känner sig just utsatta och specielbehandlade på många sätt och frågan blir hur många pappor är inte varannan helg pappa? 

Vi pratar ofta om lika rätt oavsett vilket kön du har men efterlever vi verkligen den principen? Det låter bra men hur fungerar det i praktiken.